Huh?

Veckorna rusar förbi i en faslig fart. Jag kan knappt tro att det redan är en vecka sedan jag skrev sist. Det känns som att ingenting har hänt.
Det har det nog knappt heller. Jag har studerat, sett en hel del på film, spelat lite fotboll (inklusive letande efter boll i bambusnår med många små rivsår och något äckligt “brännmärke” a la “nässla” på ena armen, jag hittade bollen dock), ätit sallad till frukost nästan varje dag, letat lite efter en negativscanner och planerat en liten semesterresa till Kyoto. Det är ju dags att åka dit nu när jag är i Japan för fjärde gången och fortfarande inte har varit där. Som det ser ut nu blir det tre eller fyra dagar i sommar. Det kommer nog att vara äckligt varmt, men förhoppningsvis inte så väldans mycket varmare än Gifu. Det blir kul att komma dit i alla fall.
Det var allt jag hade att komma med för denna gången. Det blir inte ens särskilt mycket bilder (blir du sur kan du se en del här som tröst). De enda två jag skall visa är en solnedgång vid fotbollsplanen och en rolig videobutik. Håll till godo!

Ny vecka, nya konstigheter

Hej hopp.
Det är måndag igen. Helgen försvann sådär snabbt som bara en helg kan. I fredags var det lite fest och vi mjukstartade med att spela Super Nintendo hemma hos Patto och sedan stack vi till Gifu City för att äta, dricka och sjunga karaoke. Jag drack inte så mycket, åt en del och sjöng ingen karaoke. Vi började med att sitta i ett eget rum på en izakaya (japanskt namn på inrättning där man äter smårätter och dricker alkohol), som ligger precis bredvid karaokestället vi brukar gå till. Där satt vi (sex svenskar, två kineser och tre japaner) och blev fullare eller nyktrare i väntan på karaoken. Jag drack Coca Cola samt käkade pommes och någon sorts friterade ost och potatis-grejer. Gott var det, men det medförde att jag tillhörde den el av sällskapet som blev nyktrare under vistelsen på izakaya’n. Det gällde synnerligen inte alla i sällskapet. Stämningen var tämligen god och vi skrålade för full hals när klockan kämpade sig över midnatt och Johan fyllde 21. Omkring en timmer senare bröt vi upp och alla utom jag lullade vidare för att sjunga karaoke. Eftersom jag hade planerat att träffa en kompis vid lunchtid på lördagen hade jag tänkt vara hyfsat nykter under kvällen och inte stanna ute hela natten. Jag tackade alltså för mig och traskade iväg till stationen, där cykeln var parkerad, för att bege mig hemåt. Nu hade dock någon sorts gudomlighet eller kanske bara slumpen, ödet eller vad man vill kalla det en skojig överraskning i beredskap åt mig. Punktering. Tack, det tog drygt en och en halv timme att gå hem och jag var alltså inte i säng förrän framåt halv fyra lik förbannat. Jag var trots detta missöde hyfsat utvilad när jag vaknade vi tio på lördagen.

Så drog jag iväg och träffade min kompis. Setsuko heter hon. Vi åkte till stadens största köpcentrum där vi hade tänkt äta lunch och titta på bio. The Reader skulle vi se, men dessförinnan alltså äta lunch. Vi gick fram och tillbaka ett par vändor längs “matgatan”, notera att detta inte är samma sak som “foodcorner” som ofta finns i USA och även här i Japan, där man serverar olika sorters snabbmat, längs dessa “matgator” hittar man nämligen “riktiga” restauranger. Vi lyckades enas om ett ställe som serverade japanska rätter. Det var gott, såklart och lite konstigt (även det såklart). Jag fick lära mig lite nya finesser med det japanska bordsskicket, såsom att man bara får lyfta ris- och misosoppskålen, och att dessa inte får hållas hur som helst utan med ett visst handgrepp. Jag tror att hon lärde mig något mer, men det kommer jag inte ihåg just nu. Om jag kommer på det berättar jag det senare.
När vi hade ätit gick vi i alla fall och tittade på The Reader. Vi undrade lite varför den bara var tillåten från 12 år, jag gissade på att den var lite snuskig och hade helt rätt. Eller, den var kanske till och med rätt mycket snuskig, i alla fall i början. Bra var den i alla fall. Sen lullade vi runt en stund inne på köpcentrat och åkte sen till ett annat och jag köpte ett par svala short att ha när jag skall se lite (lite) mindre sluskig ut än vad jag brukar göra hemma på skolan. Lördagen avslutades med lite engelska och japanska studier i mitt rum och en rolig film som avrundning för att få upp humöret lite efter eländet i The Reader. En bra lördag var det.
Söndagen gick fort och nu är det måndag igen. Kul kul.

Idag har jag diskuterat eventuellt klassbyte med min lärare, som är synnerligen motvillig, men till sist medgav att om jag provar att vara kvar i samma klass ett tag till (hon utlovade långsammare tempo) och ändå tycker att det går för fort så får jag byta. Saken är alltså den att det går för fort just nu. De hetsar igenom kapitel och grammatik så att ingenting hinner fastna ordentligt, men eftersom lärarna tycker att jag är duktig och har bra på alla prov vill de inte låta mig byta. Det hela är rätt märkligt faktiskt. Jag tycker ju att om jag vill byta så borde de bara säga varsågod, men så är alltså inte fallet. Nu får jag stanna kvar lite till och se hur det går.
Bilder på risfälten där det numera växer ris och ett par kul T-shirts som jag har lagt rabarber på.

雨 – Regn

Det har regnat i två dagar. Igår var det ganska stillsamt och idag var det vilt, galet och rätt häftigt bitvis. Kanske har jag nu fått uppleva regnperioden lite på riktigt. Lite bilder på regnet tar jag med, och en liten film. Bara för att det går.
I lördags var jag på konsert i Osaka. Det var galet. Något annat går inte att säga. Japanerna är galna. Det var mycket unga tjejer i publiken och knäpptyst mellan låtarna (man hade kanske inte hört en knappnål fall, men en harkling hade hörts i hela lokalen), utom när de två största banden spelade, för då “growlade” de små tjejerna och lät riktigt obehagliga. Under låtarna “dansade” de (ja, det är det bästa ordet jag kan komma på), de körde samma rörelser allihopa och hur de visste när de skulle göra vad förstod ingen av oss tillresta svenskar. Jag har en video på det också som jag smygfilmade, men den behöver klippas lite så den kommer upp senare.
Givetvis hittade vi lite skumma tröjor och annat kul i Osaka. En del av det har jag också med på bild. I övrigt bjuds på en kul kakpås-slogan (japp, jag köpte, och de är goda), en lyktstolpe från Osaka och informativa skyltar från tåget till Osaka.
Over and out.