Tokyo 1 november, dag 8

Vår första dag i stort sällskap i Tokyo. Igår kväll hade vi enats om att dagens aktiviteter skulle förläggas till centrala Tokyo, och då menar jag området kring den station som heter Tokyo Station, där vi främst skulle titta på lite olika hus, de nyanlända är arkitekter allihop. Den första anhalten var emellertid en bokhandel strax norr om Tokyo Station. Efter viss förvirring hittade vi den och styrde sedan söderut mot det kejserliga palatsområdet och dess kringliggande park. Vi passerade för övrigt Budokan, som ligger i norra delen av denna park, på vår promenad. I parken skulle vi titta på den östra delen som tydligen skulle vara särskilt fin. Det var den. Efter det var tanken att vi skulle hitta en interaktiv vägg. Ingen av oss visste riktigt vad denna vägg, så att säga, kunde göra, men vi ville se den i alla fall; en interaktiv vägg måste ju vara ganska cool. Även denna var lite lurig att hitta, men vi kom dit till sist och den var ganska läcker. Man kunde spela lite enkla spel på den och springa runt och skapa ljuskaskader genom att vifta med armarna. Vi tramsade runt där en stund och sedan åkte vi upp ett par våningar och käkade lunch. Lunchen var ok, vi delade gruppen mellan pasta och hamburgare; inte så japanskt, men gott.

Nästa stopp var Tokyo Information Center där det finns en jättestor glashall, den skulle vara 60 meter hög. Detta var lättare att hitta då centret upptar ett kvarter och ser ganska konstigt ut från norra sidan. Inte ett fönster på hela byggnaden, och den var ändå sju våningar eller nåt. Det såg ut ungefär som ett fängelse ur Det femte elementet eller Blade runner. Det fanns en byggnad till söder också, som vi inte såg annat än från norra sidan, och mellan dessa två fanns glashallen. Den motsvarade nog de andras förväntningar och överträffade mina; den är enorm. Därtill mycket påkostad med massor av glas och broar på de övre våningarna som nära på hade platsat i Star wars. Tyvärr dog batteriet i min kamera redan i parken och jag får hoppas att jag kan sno lite bilder från resten av dagen av de andra. Det skall nog inte vara några problem.

När vi hade förundrats över glashallen ett bra tag gick vi ut för att ta oss ner mot Ginza. Det regnade, kanske är det något med Ginza, så vi fick börja med att köpa paraplyer. Jag köpte mitt fjärde, det var fint och ljusblått. Jag har ett som är på Ryokan, men det hjälpte ju mig inte mycket, ett har jag blivit av med och ett hängde jag vid en tunnelbanestationsuppgång för att det var för litet för min ansenliga axelbredd. Så, ett fjärde fick det bli. För att inte glömma det kan jag redan nu berätta att jag blev av med detta också. Jag hängde det ifrån mig på tunnelbanan och glömde det; ett kvar.

I Ginza skulle vi titta på ett kapselhus, ett hus där varje lägenhet är en liten kub som man kan fästa på huset lite hur som helst, en byggnad där det fanns ett prälföretag och en Luis Vuitton-affär. Den karta som våra reskamrater hade fått tag på där dessa hus fanns markerade visade sig snart vara lite opålitlig, men vi hittade efter mer eller mindre snurrande alla tre. Fina hus var det, utom kapselhuset som inte direkt var fint, men åtminstone ganska häftigt och väldigt konstigt. Såg också ut som något hämtat ur en Science fiction-film.

När vi hade traskat runt nästan hela Ginza för att se dessa hus var vi alla ganska trötta och avslutade dagens aktiviteter med att titta på konstiga saker i en galen discount store under en bro. Proppful var den med allt man kan komma på, tror jag; jag orkade bara drygt halva innan plingandet, musiken, reklamjinglarna, glittret, ljuset och allt folk tog knäcken på mig. Väntade på de andra utanför och spelade Tetris istället.

När vi kom hem var vi alla trötta och vi beslutade oss för att ha en tvåtimmarspaus innan vi skulle ut och äta och eventuellt dricka lite öl på kvällen (mamma hoppade av detta redan nu). Klockan tio samlades vi nere i entren, utom Fredrik som Per gick in efter och som kom ner ungefär en halvtimme senare. Sedan blev det Rice curry på hörnet innan vi skulle hitta ett ölställe. Det var inte så lätt, väldigt många klubbar i Ikebukuro erbjuder mer eller mindre lättklädda damer i olika former och det ville vi helst undvika. Det slutade med att vi tog en timme i ett karaokebås där vi drack stora öl och sjöng karaoke. Vi är ju ändå i Tokyo, så det var något vi alla var överens om att vi måste göra någon gång. Det bli nog en gång till, det var kanonroligt. De hade en låtlista tjock som en telefonkatalog och vi sjöng lite allt möjligt; från Elvis till Marilyn Manson. Fredrik drog dessutom av en stilren version av O’ Helga natt. Vi fattade först inte hur man skulle göra för att få öl, men det visade sig att man beställde detta med samma fjärrkontroll som man valde låtar med. Helt galet. Det var oerhört varmt i båset och när vi var färdiga där ville vi mest hem. En öl i sällskapsrummet och sedan sova, trött, lite hes men glad och nöjd. Ibland är det bra att vara fler än två.

Tokyo 31 oktober, dag 7

Detta var den sista dagen då jag och Per var ensamma i Tokyo. Jag var på Kimi Information på morgonen och läste ett mail från mamma där hon skrev att de skulle komma till Ryokan någon gång under eftermiddagen. Vi var ganska trötta, både Per och jag, och hade inte riktigt ork att dra igång något seriöst projekt. Per gick neråt Ikebukuro centrum för att leta efter vanliga klädaffärer där han kunde hitta mer normala kläder än de som finns i de fina och de knasiga varuhusen. Jag stannade rätt länge på rummet; städade min hörna, det blev mycket fint, samt lyssnade på musik och läste lite för första gången sedan vi kom hit. Det var mycket avslappnande och trevligt. Tidigt på eftermiddagen tog jag en promenad i bostadsområdet som ligger norr om Ryokan för att se lite hur japanerna bor här i krokarna. Många små trånga gator finns det med massor av ledningar, cyklar, mopeder och andra grejer på. Skräp däremot ser man inte kastat hur som helst här heller, en hel del soppåsar finns det, och lite här och var staplar med gamla möbler och annat, men det är uppenbart att man inte kastar saker om kring sig som folk gör hemma. Knappt ett papper, en cigarett eller en tomburk har vi sett liggande på gatan på hela tiden. Det måste jag säga är en av de allra trevligaste sakerna med Japan så här långt, och en av de saker jag minns sedan jag var här förra gången. Det är underbart att slippa en massa skräp överallt.

Här måste jag passa på att inflika att Per, som skrivit elakt om mitt snarkande på sin blogg, (utflykten.blogspot.com) just nu ligger på sin futon och låter ganska bra. Tack Per.

Någon gång strax innan tre ramlade Fredrik, Asterios och mamma in på Ryokan och vi hade en kort uppdatering om dagsform och annat innan de gav sig ut för att äta lite, Per hade ännu inte kommit tillbaka och jag åt sen frukost vid halv två och var inte hungrig, så de fick gå själva. Ungefär två timmar senare höll vi rådslag nere i sällskapsrummet och planerade morgondagens utflykt ner till Tokyo centrum för att se på lite arkitektur, parker och en bokaffär och sedan bestämde vi oss för att kvällen skulle tillbringas i Shinjuku, Fredrik och mamma var sugna på att köpa nya kameror och hade fått tips av en holländare i Kyoto om ett ställe i Shinjuku. Jag och Per var lite skeptiska och tyckte att de skulle åka till Yodobashi Akiba istället, men det var inte vår sak; Shinuku blev det. Eftersom de ännu inte hade fått njuta av den fantastiska uppvisning i ljus som Tokyo erbjuder på kvällar och nätter så gick rätt mycket tid åt till att bara gå omkring och mysa. Det kan man nog knappast få för mycket av, såvida man inte är permanent boende här såklart, då är det nog inte så fantastiskt. Men, det är ju inte vi, så vi njöt allihop. Det är jättefint.

Vi åt lite i omgångar under kvällen, och jag passade på att smita in på en liten japansk snabbmatrestaurang och äta ris med biff och riven ingefära. Det är en riktig höjdare; ihop med Rice curry på hörnet i Ikebukuro den bästa maten hittills. Senare på kvällen tog vi ett stopp på McDonalds och satte i oss lite västerländsk snabbmat, det må vara snuskigt och onyttigt, men en cheeseburgare och en mango-sundae är inte alls fel vid rätt tillfälle. Dessutom har McDonalds en förmåga att ligga bra i till i korsningar med fin utsikt från andra våningen, så det är bra ställen att bara sitta en stund, vila sig, äta lite och titta på folk. Vi satt ganska länge.

Det köptes kameror, Fredrik kom igång och plockade en iPod också, och jag köpte ett latexfodral till min och så småningom var vi ganska trötta allihop och tog oss hemåt. Jag och Per avslutade, i vanlig ordning, kvällen med att spela lite och jag hann dessutom höra igenom en hel Heather Nova-skiva innan jag somnade (Glow stars).

Det är skönt att de andra har kommit nu, jag och Per har börjat bli lite trötta på varandra och det vore synd om vi hann bli riktigt griniga så här tidigt. Nu har vi nytt folk med nya ideer och önskemål. I morgon blir det sightseeing a la arkitekter, och det står verkligen ut mot våra tidigare dagar här, dessutom har jag fått lite stöd för min önskan att komma iväg från Ryokan innan lunch; klockan tio skall vi vara klara för avfärd i morgon. Dags att sova.