Jag har nyss varit med om en upplevelse som på sätt och vis slår det mesta i japan hittills. Om man skulle nedlåta sig till att säga att jag har varit och klippt mig så var det den bästa klippningen i mitt liv så här långt. Tveksamt om det någonsin går att slå. “Nedlåta sig att kalla det klippning”, undrar du. Ja, nedlåta sig. Låt mig berätta.
Ni som känner mig vet att jag trivs bäst med kort hår. Framförallt hatar jag när det blir fluffigt på sidorna och i nacken, jag ser ut som en idiot då. Så, jag har funderat ett par dagar på att göra något åt detta elände så att jag åtminstone ser så bra ut jag kan nu när jag är på finsemester i Japan. Eftersom utflykten till ap-berget inte blev så lång som jag hade trott från början (det kommer mer om den i ett senare inlägg) hade jag idag tid att gå till en frisör. På vägen till hotellet såg jag en fräsigt ställe där det hette att bli klippt av en stylist eller att bli klippt som en stjärn-stylist. Det verkade ju inte riktigt passa mig så jag chansade på vad som såg ut som en mer vanlig frisör, med snurrande blå-vit-röda grejer utanför som i filmen Ålen. Jag har ingen aning om huruvida detta var en sådan eller inte, men jag hoppas att jag kan få klarhet i detta när jag återvänder till Hokkaido. Nu till själva saken.
När jag klev in blev en herre rakad, kniv och handdukar givetvis så jag satte mig att vänta. Medan jag väntade bläddrade jag lite förstrött i frisörtidningar som visade hur man klippte, permanentade och fixade till olika herrfrisyrer. Nu insåg jag att dessa herrfrisyrer är än mer tillrättalagda än vad jag trott innan. Rufset är inte, som hemma, fixat med lite kladd. Nej å nej, det har permanentats och joxats innan man ens närmade sig det stadiet. Efter en liten stund var det min tur. Min japanska är sådär och hans engelska ungefär likadan men jag lyckades få fram att jag ville ha rejält kort på sidorna och lite mer uppe på huvudet. Frisören, som var en trevlig man i 40-50-årsåldern, började med att berömma mig för min fina naturliga hårfärg för att sedan täcka nästan hela min överkropp med handdukar, samt såklart en sådan där schalliknande sak som frisörer använder för att man inte skall få hår överallt, och skvätte sedan något konstigt i nacken på mig. Jag fattade inte vad han gjorde förrän han började gnugga och det löddrade något enormt. Tvättning såklart, det borde jag egentligen ha förstått. Efter en stund schamponerande öppnade han bordet framförfrisörstolen som då blev till ett handfat modell större med en liten urholkning för halsen och sa att jag skulle böja mig framåt. Det gjorde jag och han sköljde väldigt ordentligt och torkade mig sedan mycket försiktigt i ansiktet och sedan något mer bryskt i håret. Sedan tog han bort schalen och handdukarna och hängde på mig en ny likadan som han spände upp som ett tält genom att fälla upp små pinnar längst fram på armstöden. Nu var det dags för klippningen. När jag klipper mig i Sverige används alltid en trimmer för att fixa till sidorna och nacken, men inte i Japan. Han klippte allt med sax. Det gick ganska fort och han hade en teknik som gjorde att man förstod varför samurajerna blev så bra på att fäktas; här görs ingen halvdant. Det var ett nöje att se på hur han använde kam och sax och flinkt fällde kammen hit och dit när han hade fått fatt i en hårtuss. När själva klippningen var klar höll han upp en spegel och jag konstaterade att det var jämnt och fint. När jag gjort det tog han bort schalen utan att jag fick så mycket som ett hårstrå på tröja eller byxor och la på mig handdukar igen. Vad gör han nu? Tänkte jag medan han hämtade varmt vatten i en liten skål och började vispa i tvål för att få till fint raklödder. Sedan rakade han alla kanter på sidorna och i nacken samt runt öron och polisonger. Varför gör de inte så hemma?
När detta var klart tvättade han håret igen och använde någon sorts spray för att stimulera hårrötter eller något, det var i alla fall inte för att fixa frisyren. Efter det masserade han mig i hårbottnen, nacken och lite i axlarna i ungefär fem minuter. Behöver jag säga att det var skönt? Tyvärr slutade han som sagt efter en liten stund och knixade till något med nackstödet. Sedan fällde han stolen. Vad? Så fort jag lagt mig till rätta fick jag nytt raklödder; denna gången i ansiktet. Innan jag hann greppa vad som hände täcktes jag av en varm handduk. Lite tryck på ansiktet med händerna och sedan fällde han ner i pannan och rakade till ovansidorna på mina ögonbryn och näsryggen dem emellan. När det var klart gav han sig på ansiktet, nytt raklödder och fram med kniven igen. Ett par minuter senare hade jag blivit insmord på after shave, torkad i håret och kammad. Nu var han faktiskt färdig. Spegel igen och jag kunde bara konstatera på nytt att jag var riktigt elegant i håret. Att denna fyrtiofem minuter långa skönhetsbehandling inte kostade mer är 3900 Yen (ca 250 kr) kan jag bara inte förstå. Hur kan han få ihop det? Jag hoppas att jag lyckades få honom att förstå att det var den bästa klippning jag någonsin fått och vi bugade och tackade om varandra ända tills jag var utanför dörren.
Denna blogg skulle egentligen ha handlat om de vilda makakerna på berget ovanför Nagano, men detta kunde jag bara inte låta falla i glömska. Nu när jag har samlat mig och nedtecknat allt skall jag ge mig ut på stan för att äta kvällsmat. Sedan skall jag skriva om aporna.
Discussion
No comments yet.