I morse var jag rysligt trött. Uppstigning strax innan fem för att komma med ett tåg 06:10 från Nagano till Nagoya är sådär roligt. Men det gick bra, jag höll min förutbestämda plan och lämnade hotellet halv sex för att ha gott om tid till promenaden och navigering på stationen. Det var såklart inga problem alls och jag satt en stund och väntade, men det spelar faktiskt ingen större roll. Det viktigaste var att jag på tåget som jag skulle så att jag skulle hinna med att besöka slottet i Himeji. Detta slott är enligt Japan-guiden, som jag har lånat av Fredrik, dett främsta av tolv kvarvarande samurajslott. Nog var det fint alltid, för övrigt är det med i Akira Kurosawas Ran och Kagemusha, Shogun, en Bondfilm (You only live twice) och Den siste samurajen, och det var ett bra beslut att åka dit och titta. Jag har inte riktigt förstått vilka delar som är byggda när, men det verkar som att det mesta av det som står idag byggdes i början av 1600-talet, kanske skulle jag inflika att slottet är intakt, och inte någon ruinhög, vilket mina bilder förhoppningsvis kan understryka. De byggde ju sina slott ganska annorlunda mot hur det gjordes i Europa, och på det stora hela får jag nog säga att deras sätt, åtminstone, är vackrare. Hela slottet är vitt, både ”hus” och murar, och allt har fint dekorerade tak. Jag vet inte riktigt varför, men jag gillar det här med dekorerade tak. Det hela är byggt på ett sätt som gör att det blir ett fasligt slingrande när man skall ta sig in, i syfte att förvirra en eventuellt anfallande fiende, och det gör att det är ett litet projekt att ta sig till bestämda punkter inne på slottsområdet. Det fanns tydligt markerade promenadvägar, och så länge man var på dem var det lugnt, men om man ville se något som de inte hade räknat med var det lite lurigt. Jag fick i alla fall sett allt, och det var rätt häftigt att se hur det såg ut inuti, och inte bara från utsidan. De hade trägolv överallt och varenda utrymme, som man fick se, var nästa lika fina. Nu lär ju de rum som nyttjades av härskarna här ha varit bättre utsmyckade än vaktrummen, men i grunden var de nästan exakt likadana; mörka trägolv och bjälkar och vita väggar.
När jag hade förundrats över allt detta i knappt två timmar var det dags att ge sig av med nästa tåg mot Okayama för byte mot Takamatsu, på Shikoku (ganska stor ö i syd-öst). Tågresan bjöd inte på någon större spänning och kvällen i Takamatsu var mest intressant för att jag hittade en sportbar och tittade på en eftersändning av Stuttgart – Rangers, som var sådär rolig. Men, jag drack öl till och var glad ändå, ända tills jag skulle tillbaka till hotellet och gick vilse. Jag fick åka taxi, men det var nära och kostade bara 550 Yen (28 kr), så det kastade ingen skugga över min långa men trevliga dag i mellersta Japan. Nog skrivet för denna gång.
