Kort rapport från Gifu

Goddag.
En helg är slut och snart en måndag också. Bra läge att avge rapport.

Skolan
Vi har börjat lära oss skriva kanji denna veckan. Mysstartade med enkla grejer som flod (川; kawa), risfäl (田; ta) och berg (山; yama). Det blir lite lustigt när man tänker på vilka kanji vi förväntas kunna läsa, till exempel; konstmuseum (美術館; bijyukan), shinkansen (新幹線) och postkontor (郵便局; yubinkyoku). Där är det många små, små streck. Tur att vi slipper skriva dem. Det är elände nog att försöka komma ihåg vilka som betyder vad. Förhoppningsvis blir det lättare när jag har lyckats nöta in vilken del-kanji som betyder vad och kan ”ljuda” lite. Fast våra snälla lärare har även här gjort sitt bästa för att förvirra oss. Tredje veckan fick vi två olika kanji, som läses på samma sätt, i läxa; kai (階) och kai (会, denna läses även som ka i en annan kombination vi fick). Det kanske var en smula opedagogiskt av dem, fast det gjorde inte kineserna något. inte lärarna heller, för de har även givit oss tre olika kanji som skall läsas ji; 自, 事 och 辞. Kineserna är för övrigt riktigare hejare på det här med kanji, sannolikt beroende på att det ju faktiskt är ”deras” tecken från början. En av dem satt och surade när vi skulle skriva berg och risfält och sa att det gjorde han i Kina när han var fem år. Det kändes lite som en revansch för alla högläsningsstunder där läraren visar kanjikombinationer i ryslig fart och alla kinseser vrålar ut hur det skall läsas innan jag ens hinner börja fundera på vad det står. Det är lättare att uppskatta skönheten i kanji när man inte behöver banka in betydelsen av dem i huvudet. Dumma kanji.

Helgen
I lördags var jag tillsammans med en massa svenskar, ett par holländare, en kines (vars namn ingen kan, och när man frågar honom vad han heter säger han Rai, upprepar man det som Rai-san börjar han yra om förnamn och efternamn tills man inte längre förstår varför han sa Rai från början, vi kallar honom i alla fall för Rai-san, även om de andra kineserna inte förstår vem vi menar och mysteriet med hans namn kvarstår) och en hel drös japaner och sjöng karaoke. Fin mening där.
Meningen var i alla fall att vi skulle sjunga karaoke, men det var rätt förvirrat innan alla hade lyckats samla ihop sig, vi var arton när det väl var dags. Vi fick ett stort rum och började sjunga. Det sjöngs lite allt möjligt, av blandad kvalitet. Kvällens höjdpunkt var när Nandin och jag sjöng ”Barbie girl”, inte för att det lät särskilt bra, men för att det är en rolig låt som ändå roligare när en kille sjunger tjejstämman och två killar skall försöka sjunga tjejstämma samtidigt och hålla något så när samma ton i refrängen. Det var en sor succé och alla skrattade väldigt mycket under hela låten, ett par av dem klagade på magont efteråt, och applåderade så att det dånade efteråt. Eventuellt kan jag få med en länk till en film som visar detta så småningom. Två av de andra filmade nämligen.
Karaokesjungandet fick ett abrupt och ganska tråkigt slut nären av holländarna var fasligt nära att välta ner den stora TV’n när han skulel gå förbi den. Det var nämligen så att de, när vi kom till karaokestället började dricka i ett tempo och i volymer som åtminstone två av dem inte kunde hantera, vilket slutade med att en av dem (TV-vältaren) tappade kontrollen på sin mage, strupe, mun och sina fötter. Med andra ord; han ragglade omkring och spydde lite hur som helst. Vi var tre som bar honom ner från tredje våningen till gatan (det rann lite hur som helst ur munnen på honom under tiden) och satte honom på ett staket utanför karaokestället. Där fick han sitta medan hans kompisar försökte få i honom lite vatten; det gick inte bra, och till sist fick in honom i en taxi och åkte hem.
När de hade försvunnit var vi åtta svenskar, Rai-san och två japaner kvar. Det var egentligen tre japaner, men den ene var tvungen att åka med holländarna i taxin eftersom de inte pratar japanska och taxichauffören inte engelska. Vi var lite tagna efter den näst intill medvetslöse holländarens uppvisning men enades i alla fall om att vi behövde lite mat och gick till McDonalds. Mat beställdes utan några större problem och vi satt där rätt länge. Till sist lyckades några av tjejerna få igenom att vi skulle promenera till staden ”red-light-gata” och titta. Japanerna (två killar) var mycket generade och den ene sa att han aldrig skulle våga gå där ensam, men vi promenerade en vända fram och tillbaka i alla fall, och sen var alla nöjda. När detta var avklarat var klockan ungefär två och det var bara fyra och en halv timme kvar tills första bussen gick (klockan 06:27). Till en början verkade det luta åt fiasko, men en av japanerna (Hide) kände till en izakaya som var öppen till fem. Där satt vi sen och drack nästan bara gratis vatten (totalt beställde vi fem öl) och tramsade mer och mer ju senare det blev. Det avr roligt i alla fall och de två japanerna, som var engelskastudenter på ett universitet i staden, lärde sig några nya ord. En del bra och en del dåliga.
När klockan var fem och de skulle stänga visade det sig att den ene av dem hade en bil som rymde sju personer. Tjejerna och Rai-san fick åka hem och kvar blev Nandin, Johan, Patrick och jag. Vi gick hem. Det tog ungefären och en halv timme och klockan var omkring kvart i sju när vi kom hem.
I söndags var jag trött och gjorde inte mycket mer än riktigt god köttfärssås. Det var gott nog!

Utflykt
Idag har vi varit på utflykt och tittat på stadens berg; Kinka-san och en stor, men inte så gammal, träbuddha. Jag och ett par kineser lyckades hamna på den korta, men alldeles för branta stigen upp. Det var inte smart och det var knappt att vi fick med oss Ke (som bara är 15 år) hela vägen upp. Den rolige Choosai, som finns på bild i förra inlägget, gick hela vägn upp och sa omväxlande ”fuck” och omväxlande att det inte var konstigt att Ke-kun inte pallade eftersom han inte är en man. Jag har en teori om att Choosai var en snäll och ordentlig kinesisk kille innan han träffade Nandin och en av de andra kineserna, som heter Kyu. Nu är han ful i munnen och röker hela tiden. Jag har kanske fel, men det är roligt att tänka sig det. När vi samlades i morse var alla där utom just Choosai. Han kommer nästan alltid för sent på morgonen för han har ingen väckarklocka, så jag knackade på hans fönster. Han stack ut huvudet, såg mycket yrvaken ut och sa kort och koncist; ”fuck”.
När vi kom upp till sist, med Ke-kun var vi trötta och jag var rejält svettig i mina short och min t-shirt. Kineserna däremot varinte svettiga fast de hade långbyxor, tröjor och jackor på sig. Det där fattar jag verkligen inte. En viss tröst var det då att se att två av de andra kineserna var mycket svettigare än mig fast de hade gått den längre, men inte branta vägen upp.
Vi var uppe på berget en stund, tittade på utsikten, tramsade, fotograferade och vilade. Sedan gick vi ner igen och åkte hem.

Nu pallar jag inte skriva mer och inlägget är redan jättelång oh det är säkert nästan ingen som orkar läsa det heller, så jag lägger av. Ett par bilder från utflykten blir det. Hej då.

Regn och Kanji

Hej hopp. Dagarna flyger förbi och det är redan fyra dagar sedan jag skrev sist. Det händer inte så mycket här, så jag har inget särskilt att skriva egentligen. Helgen var lugn och stillsam. Vi cyklade runt lite mer och utforskade Gifu och var i en ganska stor spelhall och brände lite pengar på konstiga spel. I söndags var det fotboll på schemat. Tanken var att vi skulle spela klockan ett, men det blev först uppskjutet till klockan halv fyra och sedan till klockan fem. Då blev det i alla fall spel. Det finns en hyfsad gräsplan ganska nära skolan där vi spelade. Vi var tio i varje lag (från sex olika länder) och sen kom det ytterligare några som byttes in lite hur som helst. Konstig fotboll var det, men givetvis riktigt roligt att spela ändå. Jag har inte spelat en enda gång sedan jag skadade mitt knä i september och det känns mycket lovande att jag idag, mer än två dygn senare, fortfarande inte har känt något alls i knät. Däremot lyckades jag paja en tå på högerfoten så att den är lite öm och ganska färgglad, den verkar inte vara allvarligt skadad dock, så det är nog bara att vänta till den ser normal ut igen och sen spela på för fullt. Jag har nog tänkt vänta tills jag har fått tag på ett par skor dock, lirade barfota sist, och det är lite lättare att dra på sig skador då. Om jag minns rätt ligger det ett par inomhusfotbollsskor i lådan som är på väg hit från Sverige.
Idag har det vräkt ner regn hela dagen och det har faktiskt varit lite tropisk känsla här. Jag var ute i ett par timmar och fotograferade, men lyckades inte få till några jättebra bilder tyvärr. Petar in ett par ändå för att visa lite hur området jag bor i (Shayashinden) och floden jag har runt knuten (Nagarakawa) ser ut. EN fin bild på min skojige kinesiske klasskamrat Choosai skall jag bjuda på också. Det är en rolig filur som alltid är trött och nästan alltid kommer för sent på morgonen.
Nu skall jag kasta skräp, duscha, göra läxan och sedan sova. Jag skall dessutom kolla lite på baseball på TV, i brist på fotboll fungerar det rätt bra för att stilla mitt ganska lindriga sug efter sport. Jag såg för övrigt Roma i en riktigt rolig match mot Lecce i helgen via Bet365. Tack till dem för den servicen.
Jag fotograferade min kvällsmat idag, så jag visar upp den också i brist på vettiga saker att visa, och skriva om. Nu höll jag alldeles på att glömma att jag skrev kanji i rubriken och dessutom har skrivit innan att jag skall visa upp min oerhört eleganta hiragana-handstil. Så jag petar in en del av kvällens kanjiläxa med förklarande hiragana.
Därmed sätter jag slutligen punkt för kvällens inlägg. Håll till godo.

Helgen är kommen

Det har gått en hel vecka till. Den första veckan med riktig undervisning dessutom. Jag har lärt mig litemer japanska, såklart, och har dessutom cyklat omkring och sett lite fler olika delar av Gifu. Därtill har jag köpt en ny kamera. Eftersom min Holga gick sönder innan jag åkte har jag varit rätt sugen på något nytt att leka med. Så, i den tomteprydda second-hand- och outlet-butiken när skolan, hittade jag en liten röd kamera. Den är kinesisk, har inga funktioner alls utom att ta bilder och är utrustad med lätt fish-eye och manipulerad till att bli en ”panorama”-kamera (det sitter svarta plastbitar för ovan- och underdelen av ”exponeringshålet”). Den kostade 30 Yen. Det är ungefär 2,50 kr så det var ett rätt gjutet köp. Den funkar dessutom, jag har fått den första filmen framkallad och bilderna blir rätt kul. Jag petar med några här, i brist på bättre saker att visa. Visst, de är rätt tråkiga, men de visar i alla fall ungefär hur bilderna blir och att kameran funkar. Skall försöka nitta vettiga motiv att fotografera vad det lider. Det finns för övrigt lite mer ”seriösa” bilder på olika grejer på Flickr för den som är sugen (länk).
Ikväll har jag spenderat lite pengar på knasiga spel i en knasig spelhall och druckit lite öl i solen. En ganska bra fredag, alltså; som nu skall avslutas med filmtittande i sängen. Det är inte alls dumt det heller.
I övrigt har det inte hänt mycket roligt. På söndag blir det fotboll med de andra studenterna här, barfota. Jag inte vill köpa nya skor eftersom de andra är på väg hit i en låda och eftersom de jag ahr medmig verkligen inte är bra att spela boll i. Om det går att spela så pajar de nog och det är det inte värt. Jag skall ner till planen och känna lite på den i morgon tänkte jag så att jag vet om den är tillräckligt mjuk för barfotaspel. Det är den säkert.

God afton
Erik