Internet på Matsumae Kaikan

Det sista steget mot fulländat boende har tagits på Matsumae Kaikan i Asahikawa. Numera kan man surfa på grannens nätverk om man sitter i fönstret. Det låter inte som någon större anledning till jubel, men det är det. Nu kan jag till exempel blogga med min egen dator utan att behöva åka hela vägen in till stan och sitta på ett café. Det är skäl till jubel.
Men det var ju inte detta jag skulle skriva om. Eller, i alla fall inte bara det. Jag skall även berätta att jag har varit på Asahiyama Zoo idag och tittat på djur i ganska små och i vissa fall bedrövligt tråkiga inhängnader. Det kommer inga bilder därifrån här, men en del av dem kommer upp på Flickr (http://www.flickr.com/photos/bergsjo/sets/72157614078426751/) såsmåningom.
Mer än så här blir det inte idag. Jag har inte gjort något mer som är värt att skriva om. Klämmer in några bilder på Terui-sans fantastiska mat och ett par rum och sånt från Matsumae Kaikan istället.

Asahikawa

Igar kom jag till Asahikawa. Det regnade. Det gjorde det hela natten ocksa, vilket resulterade i att jag kunde sova med tacke och oppet fonster utan att svettas det minsta. Jag tycker redan om att vara har. Om man sedan lagger till den hemlagade japanska middag jag bjods pa innan jag duschade och gick och la mig sa ar det latt att forsta hur bra min forsta kvall har var. Sjalvklart glomde jag kameran bade till middagen igar och till frukosten idag, men jag skall forsoka komma ihag den ikvall sa att alla som inte har atit pa Matsumae Kaikan i Asahikawa kan fa en kansla av vilken trevlig mat man bjuds pa dar.

Avsaknaden av a, a och o (haha) beror givetvis pa att jag inte anvnder min egen dator, utan sitter pa Esta (varuhus) med tt chokladbrod och ett glas mangojucie och skriver pa deras dator. Nasta gang skall jag ta med min egen och fa upp lite bilder.

Mer an sa har blir det inte. Det ar skont att vara har igen.

Mot Hokkaido!

I fredags var det skolavslutning inför sommarlovet och igår fyrverkeri, idag är det städning, diskning och packning som gäller. I morgon bär det av till Hokkaido för tio dagars sval semester. Det skall bli väldigt skönt med lite mer humana temperaturer och såklart också roligt att träffa lite bekanta igen. Än så länge är en vandring på Mt. Kurodake inplanerad, någon dag i Sapporo, ett festivalbesök i Gifu och en träff med några av Hirokos engelskaelever. Jag är just nu inte helt säker på vilken grupp det är, men det spelar ingen större roll. Jag har lyckats trycka ner alla mina saker (förutom dator och kamera) i en ganska liten väska och det är också skönt. Vanligtvis brukar vi ju ha rätt mycket packning när det är dags att besöka Hokkaido, men denna gången blir det bara en bag och en ryggsäck. Jag fick till och med ner kameraväskan tillsammans med kläderna, och det är jag riktigt nöjd med. Som de flesta har räknat ut nu är detta inte något överdrivet spännande blogginlägg, men jag skall i alla fall berätta något roligare än detaljer kring mitt packande.
Igår var jag med Setsu och tittade på en av Gifus två berömda fyrverkerifestivaler. Som jag fattade var detta mindre av de två, men det var ändå fyrverkerier i ungefär två och en halv timme, och det är inte fy skam. Setsu sa att det brukade vara ungefär 300 000 personer och titta på det hela, men jag vet inte hur många där var igår. Många var det i alla fall och fast ni parkerade drygt 20 minuters promenad från själva festivalområdet tog det en mindre evighet att komma dit. Givetvis tog det inte en evighet, men jag upplevde det ungefär så, om jag nu kan bedöma hur en evighet upplevs. Det är en fråga för en annan gång…
De hade smällt upp en massa stånd där de sålde japanska festival-läckerheter såsom friterade bläckfiskbollar (goda), spett med en massa olika saker på (blandad kvalitet), stekta nudlar (…) och en hel massa annat. Just denna gången åt vi ingenting för vi kom ganska sent, hade satt i oss en fläskig lunch och skulle åka till en italiensk restaurang efteråt. Vi krånglade oss bara ner mellan lite presenningar och satte oss för att vänta på att det skulle bli mörkt och det ”stora” fyrverkeriet skulle komma igång. Det var ett fint fyrverkeri, även om det var uppdelat i en massa små delar. Tydligen går denna festivalen ut på att det är en massa olika personer som visar upp kortare fyrverkerier, vilket gör att de håller på länge, men har små pauser hela tiden och fyrverkerierna är ganska varierade. Det var med andra ord roligt att titta på. Annars var det roligaste nästan när det började droppa lite (det var på vippen att de ställde in hela festivalen på grund av regn, så det var lite spänt ett tag) och alla svängde upp sina paraplyer nästan exakt samtidigt. Det såg riktigt roligt ut, synd att jag inte har det på film. Fyrverkerier i alla ära, men dem kan man ju se lite överallt, men ett par hundratusen sittande japaner som fäller upp paraplyer unisont är rätt exotiskt.
Nästa gång jag skriver här sitter jag nog på Esta i Asahikawa och käkar chokladbröd. Det skall bli trevligt. Tyvärr är det sisådär med tillgången till internet uppe på Hokkaido, så det blir npg inte bättre än vad det brukar vara med skrivandet. Någonting skall jag nog lyckas få till i alla fall.
Det blir bilder från fyrverkerifestivalen och lite blandat från området där jag bor.