Nu har jag bott tillsammans med Setsu i vår lägenhet i två veckor. Idag ville inte mitt nyckelkort (vi har inga riktiga nycklar) samarbeta, så jag sitter fast hemma. Leopalace (företaget vi hyr av) har en ”hottodiaru” (hotline) som smidigt nog öppnar vid elva på förmiddagen. Det är hon snart, så jag hoppas att problemet kan lösas idag, så att jag åtminstone kan sticka iväg till min engelska konversationsgrupp i eftermiddag. Jag skall ha Johan med mig idag så att ”eleverna” kan få prova på att använda sin engelska med någon de inte känner.
Vi trivs bra i lägenheten och det känns som hemma nu. I början var det lite ovant att inte bo på skolan, men det har jag kommit över nu. Vi har ännu inte sett till några kackerlackor, mer än en pytteliten som hade gömt sig i en av mina böcker, och som snabbt förpassades in i evigheten, och det är väldigt skönt.
Förra veckan fyllde jag 30, och det gick lagom obemärkt förbi. En fin låda med presenter från Sverige, bjud-curry på Coco Ichiban, god middag med tårta och en mycket trevlig lunch dagen efter var vad det blev. Setsu jobbade den dagen när jag fyllde, men det var helgdag dagen efter, så då var vi och åt födelsedagslunch på en restaurang där Setsu och hennes mamma brukar fira födelsedagar. Gott var det!
God var även maten som Setsu hade med sig hem på min födelsedag (och som jag har fotograferat), samt givetvis tårtan som vi smaskade i oss. Halva på kvällen och den andra halvan till frukost dagen efter. Härligt!
Jag fick en instant-kamera av Setsu som vi använde till att föreviga tårtätandet med. Dessutom fick jag film med Hello Kitty motiv som ju bara gjorde det ändå gulligare.
I övrigt har det inte hänt mycket som är värt att nämna. Skolan rullar på och blir undan för undan svårare. Numera har jag dock lite hjälp av en elektronisk ordlista som jag köpte för mina födelsedagspresentpengar, och den kommer jag garanterat att ha mycket hjälp och glädje av.
Vi hade friluftsdag för någon vecka sedan och var ute och tecknade. Det var ganska roligt, men svårt och lite kort med tid. Men, det gick bra i alla fall. Vad vi inte visste när vi gav oss av var att det hela var en tävling, men det fick vi veta dagen efter när lärarna hade valt ut de åtta bästa (plus fyra ”unika”) som de hade satt upp på väggen i entrén. Alla elever fick sedan rösta på de åtta utvalda (alltså inte på de ”unika”). Det slutade med att min teckning fick en massa röster, fast jag inte hann färdigt med den, och trots att Johans var mycket bättre gjord, och jag fick därför ta emot ett flådigt diplom och ett bok-presentkort på 3000 Yen. Det var pinsamt, men roligt. De hade en liten ceremoni i lobbyn med tal av rektorn och grejer inför alla elever.
Till sist en liten rolig anekdot från det konstiga Japan:
I förra veckan bestämde jag mig för att sticka och köpa ett par skor som jag gått och funderat på ett tag. De är lite högre än mina vanliga gympaskor och jag tänkte att det kunde vara bra att ha när det blir lite kallare och kanske mer regnigt. Så, jag cyklade iväg till vårt lokala ”super-mall” (Colorful Town) en fin torsdageftermiddag, för att besöka ABC-mart (skoaffär). De hade inte den modellen jag ville ha i den färgen jag ville ha (röd), så jag provade ett par svarta och konstaterade att de satt riktigt bra. Så, jag frågade var det fanns fler ABC-mart i Gifu och fick då veta att de nog kunde beställa hit ett par röda till mig så slapp jag dra iväg. Det lät ju såklart bra, så det tackade jag ja till. Expediten lallade iväg och pratade med någon sorts chef för att ta reda på hur hon skulle göra och kom sedan tillbaka med ett papper där jag fick skriva upp adress och telefonnummer. Sedan förklarade hon att skorna skulle levereras hem till mig vilket jag tyckte lät konstigt, men det var ju bara att se glad ut. Att jag tyckte det lät konstigt beror huvudsakligen på att ABC-mart är en sorts lågprisskobutik (fast med bara bra märken) i stil med Din Sko, och att priset på skorna dessutom var sänkt med nästan 30%. Men, ungefär vid lunchtid på lördagen ringde det på dörren och jag fick mina skor. Hemleverans av skor som kostar 400 kronor kan knappast betala sig särskilt bra, men det är bekvämt.
Bilder från födelsedagen, på teckningen och diplomet, skorna och dessutom kanske de sista i raden av risfältsbilder; en dam som binder kärvar och två filurer som bränner sitt skördade fält. Det har luktat bränt nästan varje dag i två veckor nu, men snart är de nog färdiga. De skall bli skönt. Setsu säger att lukten av brinnande risfält är en höstdoft i Gifu, och det har jag inte svårt att förstå. Även om hösten fortfarande mest påminner om svensk sensommar.
Ps. Jag lyckades förklara problemet per telefon för Leopalace och de håller på att reda ut vad som är fel nu. Lite japanska funkar emellanåt. =) Ds

Det är snart sju måndader sedan jag skrev mitt första inlägg från Gifu, och visade bilder på min nya lägenhet. Nu är det dags igen. Flytten är klar, en hel del olika vändor till olika affärer för att köpa mer saker som vi inte visste innan att vi behövde har klarats av och det börjar närma sig ett färdigt hem. Må vara att det är på kort sikt, bara 140 dagar från och med i lördags. Utflyttning sker den 12 mars nästa år.
Lägeheten är ganska liten, omkring 30 kvm, men ren och fin. Här finns inga kackerlackor och det är tyst och lugnt på kvällarna. Än så länge är det enda som är lite irriterande att det luktar illa från avloppet i köket. Förhoppningsvis ger det med sig om ett par dagar, det har blivit bättre sedan vi flyttade in, så det är nog ingen fara.
Lite längre till skolan har jag, men Setsu har nästan en halvtimme kortare pendlingstid till jobbet, så vi ligger på plus i alla fall. Det tar mig ungefär en kvart att cykla till skolan om jag ligger på lite, och ungefär 20 minuter om jag tar det lugnt, så det är ingenting att gnälla över. Än så länge är det dessutom ganska skönt väder, idag har det varit som svensk högsommar och alldeles för varmt för att ha mer på sig är, flipp-flopp, short och t-shirt. Det känns rätt fantastiskt med tanke på att det snart är november.
Denna veckan har jag även börjat jobba lite för en rolig dam som har en massa olika former av engelskundervisning för barn. Hon är vettig och har en bra syn på hur utbildningen skall drivas, ett jättestort kontaktnät och betalar mig dessutom riktigt bra. Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna jobba för henne, men får jag 20 timmar i månaden är jag nöjd och glad. Det är bra att ha fått en kontakt som jag kan återkomma till nästa gång jag kommer hit och behöver jobba lite. Det är dessutom inte så betungande, och denna veckan har jag bara haft halloween-partyn. Det var visserligen lite smådrygt med fyra exakt likadana partyn efter varandra, men det är synd att klaga på ett jobb som ger mig tre gånger så mycket lön i timmen som mina kinesiska och nepalesiska klasskamrater tjänar. Denna veckan var det även tredje gången som jag hade min egen lilla engelska konversationsgrupp med unga hemmafruar. Det är ganska roligt och lagom att ha en gång i veckan. Det är dessutom för en annan person, så jag har redan fått ihop ett litet, men ändå, kontaktnät.
Nu skall jag sluta skriva och gå ut och ställa mig på balkongen och svalna lite, jag har idag varit en god sambo och handlat, mat och diskat, så jag ör rätt svettig nu. Det är varmt som sagt…
Bilder från mitt (vårt) nya hem och lite god hemlagad japansk mat.

Det är sant. Slutet närmar sig; i morgon skall jag flytta till en annan lägenhet, ungefär lika stor, längre från skolan och ganska precis lika dyr. Däremot saknar den kackerlackor, högljudda nepalesiska grannar och jag får en rumskompis på köpet. En rumskompis som dessutom är söt, rolig och trevlig. Jag hoppas därtill att det finns internet värdigt ett i-land där, det vill säga ett som inte kopplar ur sig hipp som happ och som inte är kopplat så att om någon i huset rycker sladden till sitt modem blir alla utan internet. Jag hatar ISI Chukyos internet. Må det brinna i helvetet. För övrigt dog det just när jag satt och skrev det första utkastet till detta blogginlägg, som dämed gick upp i rök. Tack.
Det verkar alltså som att mitt andra halvår i Gifu kommer att bli ändå lite bättre än det första, som redan det har varit riktigt bra.
Det blir svalare för varje dag som går nu, men det är fortfarande runt 25 grader mitt på dagen, och den sista veckan har det varit fantastiskt fint väder. Frågan är om inte veckorna i oktober har bjudit på det skönaste vädret under tiden som jag har varit här; varmt och vackert på dagen och svalt och skönt på kvällen, natten och morgonen.
De har dessutom börjat skörda riset runt skolan, och det passar på sätt och vis ganska bra att mitt sista inlägg som boende här innehåller de sista bilderna på risfält. Nu nästan helt utan ris.
Jag hinner inte skriva så mycket idag, eftersom jag måste packa i ordning det sista så att allt är färdigt när Setsu och jag kommer hit i morgon bitti för att hämta mina saker. Snart blir det buss in till Gifu för att följa med henne hem nämligen. Bilen vi skall hyra för flytten är i närheten av hennes hem, så vi sover där i natt och börjar med att hämta hennes prylar i morgon. Jag skall bli sambo på riktigt för första gången, det är roligt, lite spännande och lite skrämmande. Men, jag är faktiskt ganska övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst.
Nu är det nog, mitt sista blogginlägg från Chayashinden är slut.