Höst

Nu har den kommit, till slut; hösten. Vi har fortfarande rätt många fina dagar, med strålande och värmande sol. Fast numera krävs det allt oftare lä för att solen skall kunna avnjutas utan tjockare kläder. Dessutom har jag börjat använda vantar och mössa när jag cyklar till skolan. På morgonen är det vanligtvis ganska svalt, på gränsen till kallt, men mitt dagen när jag cyklar brukar det oftast var ganska skönt fortfarande. Shorts är dock inte aktuellt längre.
Vi närmar oss bryskt en furigana-fri (furigana är stavelseskrift som förklarar läsningen av kanji, a href=”http://en.wikipedia.org/wiki/Furigana”>länk) undervisning och i denna veckan gjorde vi ett prov med lite för mycket kanji. Det gick ganska bra att läsa dem trots allt, men det var en obehaglig överraskning. Våra snälla lärare har pratat ett tag om att när boken vi använder just nu är slut skall vi få en ny bok helt utan furigana, så jag trodde, i min enfald, att det innebar att vi fram tills dess skulle slippa bara kanji, men så verkar det alltså inte vara. Dags att lägga på en rem när det gäller pluggandet av kanji alltså.
Mycket mer har jag inte hittat på den sista tiden. Jag försöker få fart på fotograferandet lite igen, delvis som hjälp för att komma ut istället för att bara sitta inne hela tiden. Lite av fläsket har börjat dyka upp igen och måste jobbas bort så att jag ser, åtminstone hyfsat, fräsch ut i min kostym den 24:e januari. Alltså; promenerande och mindre godis. Det senare har hittills gått betydligt lättare än det förra, men jag hoppas att jag får fart på det också snart.
Förra helgen var Setsu, Tomoko (hennes mamma) och jag och tittade på en blomutställning vid staden berg. Det var egentligen inte så jätteroligt, men bonzaierna var fina, fast det var trevligt att träffa Tomoko lite igen. Det blir inte så ofta sedan Setsu och jag flyttade ihop nämligen. Dagens höjdpunkt var dock en mycket trevlig lunch som vi smällde i oss innan vi gick och tittade på blommorna. Fina skålar med färgglad och, nästan uteslutande, välsmakande mat är ju sällan fel. Lite läskiga musslor och torkade räkor hade de såklart smugit in i maten, men jag lyckas spåra dem alla och fick inte i mig en enda av misstag. Setsu åt upp dem i stället, det är tur för både henne och mig att hon gillar det så mycket som hon gör, för det innebär att hon får dubbelt och jag slipper när vi väl serveras sådant, och emellanåt är det omöjligt att undvika.
Jag har även varit tillsammans med några av de andra studenterna och firas vår indonesiske kompis Ferdys födelsedag genom att äta som grisar på en bufférestaurang. Jag åt så att jag ville dö efteråt, i vanlig ordning, och dessutom var alldeles för stor del av det jag satte i mig efterrätt. men, vad gör man när de har en massa olika tårtor, frukt, glass och mjukglass? Man äter för mycket helt enkelt.
Nog om detta. Bilder på vad jag har skrivit om, en synnerligen märklig växt, Setsus omurice (ris med en omelett ovanpå och ketchup, korv och bacon inuti; mycket gott) och diverse bilder från området där vi bor.

Dags att börja om

Det är snart sju måndader sedan jag skrev mitt första inlägg från Gifu, och visade bilder på min nya lägenhet. Nu är det dags igen. Flytten är klar, en hel del olika vändor till olika affärer för att köpa mer saker som vi inte visste innan att vi behövde har klarats av och det börjar närma sig ett färdigt hem. Må vara att det är på kort sikt, bara 140 dagar från och med i lördags. Utflyttning sker den 12 mars nästa år.
Lägeheten är ganska liten, omkring 30 kvm, men ren och fin. Här finns inga kackerlackor och det är tyst och lugnt på kvällarna. Än så länge är det enda som är lite irriterande att det luktar illa från avloppet i köket. Förhoppningsvis ger det med sig om ett par dagar, det har blivit bättre sedan vi flyttade in, så det är nog ingen fara.
Lite längre till skolan har jag, men Setsu har nästan en halvtimme kortare pendlingstid till jobbet, så vi ligger på plus i alla fall. Det tar mig ungefär en kvart att cykla till skolan om jag ligger på lite, och ungefär 20 minuter om jag tar det lugnt, så det är ingenting att gnälla över. Än så länge är det dessutom ganska skönt väder, idag har det varit som svensk högsommar och alldeles för varmt för att ha mer på sig är, flipp-flopp, short och t-shirt. Det känns rätt fantastiskt med tanke på att det snart är november.
Denna veckan har jag även börjat jobba lite för en rolig dam som har en massa olika former av engelskundervisning för barn. Hon är vettig och har en bra syn på hur utbildningen skall drivas, ett jättestort kontaktnät och betalar mig dessutom riktigt bra. Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna jobba för henne, men får jag 20 timmar i månaden är jag nöjd och glad. Det är bra att ha fått en kontakt som jag kan återkomma till nästa gång jag kommer hit och behöver jobba lite. Det är dessutom inte så betungande, och denna veckan har jag bara haft halloween-partyn. Det var visserligen lite smådrygt med fyra exakt likadana partyn efter varandra, men det är synd att klaga på ett jobb som ger mig tre gånger så mycket lön i timmen som mina kinesiska och nepalesiska klasskamrater tjänar. Denna veckan var det även tredje gången som jag hade min egen lilla engelska konversationsgrupp med unga hemmafruar. Det är ganska roligt och lagom att ha en gång i veckan. Det är dessutom för en annan person, så jag har redan fått ihop ett litet, men ändå, kontaktnät.
Nu skall jag sluta skriva och gå ut och ställa mig på balkongen och svalna lite, jag har idag varit en god sambo och handlat, mat och diskat, så jag ör rätt svettig nu. Det är varmt som sagt…
Bilder från mitt (vårt) nya hem och lite god hemlagad japansk mat.

Slutet närmar sig

Det är sant. Slutet närmar sig; i morgon skall jag flytta till en annan lägenhet, ungefär lika stor, längre från skolan och ganska precis lika dyr. Däremot saknar den kackerlackor, högljudda nepalesiska grannar och jag får en rumskompis på köpet. En rumskompis som dessutom är söt, rolig och trevlig. Jag hoppas därtill att det finns internet värdigt ett i-land där, det vill säga ett som inte kopplar ur sig hipp som happ och som inte är kopplat så att om någon i huset rycker sladden till sitt modem blir alla utan internet. Jag hatar ISI Chukyos internet. Må det brinna i helvetet. För övrigt dog det just när jag satt och skrev det första utkastet till detta blogginlägg, som dämed gick upp i rök. Tack.
Det verkar alltså som att mitt andra halvår i Gifu kommer att bli ändå lite bättre än det första, som redan det har varit riktigt bra.
Det blir svalare för varje dag som går nu, men det är fortfarande runt 25 grader mitt på dagen, och den sista veckan har det varit fantastiskt fint väder. Frågan är om inte veckorna i oktober har bjudit på det skönaste vädret under tiden som jag har varit här; varmt och vackert på dagen och svalt och skönt på kvällen, natten och morgonen.
De har dessutom börjat skörda riset runt skolan, och det passar på sätt och vis ganska bra att mitt sista inlägg som boende här innehåller de sista bilderna på risfält. Nu nästan helt utan ris.
Jag hinner inte skriva så mycket idag, eftersom jag måste packa i ordning det sista så att allt är färdigt när Setsu och jag kommer hit i morgon bitti för att hämta mina saker. Snart blir det buss in till Gifu för att följa med henne hem nämligen. Bilen vi skall hyra för flytten är i närheten av hennes hem, så vi sover där i natt och börjar med att hämta hennes prylar i morgon. Jag skall bli sambo på riktigt för första gången, det är roligt, lite spännande och lite skrämmande. Men, jag är faktiskt ganska övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst.
Nu är det nog, mitt sista blogginlägg från Chayashinden är slut.