Efter den sena ankomsten dagen innan fick vi sova ändå till åtta när det var dags för japansk frukost. Lite konstigt med ris och fisk på morgonen, men det slank ner utan några större problem ändå. Däremot nöjde jag mig med att äa en tredjedel eller så av natton (bönor i gegga som smakar lite lustigt).
När vi hade ätit och tvättat oss, jag använde det finfina badet en gång till (även kvällen innan), och var pigga, rena och mätta gav vi oss ut för att traska en bit runt sjön Chuzenji. Det var rätt dimmigt, men man hade ändå fin utsikt över sjön och de delvis höstfärgade bergen runt omkring. Vi gick någon kilometer innan det var dags för kaffestopp, det blir ett par sådana när man reser med mamma, på ett litet café vid stranden. När vi gav oss ut igen började det ganska snart att regna lite lätt och vi bestämde oss för att ta bussen upp till ett av vattenfallen. Så här i efterhand var det en bra idé, även om vi aldrig fick se just det fallet som vi tänkte gå till, men ändå. Vattenfallet vi såg var faktiskt inte så spektakulärt, det rann nerför en klippslänt och såg mer ut som en lång fors. Däremot promenerade vi en bit längs en stor mosse som heter Senjogahara och som ser rätt märklig ut i sin platthet emellan alla berg. Det var regnigt och lite tradigt, men ändå skönt att få promenera ute i den friska luften.
Innan nerfärden till staden Nikko skulle vi såklart se det stora vattenfallet, Kegon Falls, som mäter 96 meter och ser ut som en riktigt vattenfall skall göra; vattnet faller rakt ner. Vi kom det och det lät mäktigt redan på avstånd, men mycket mer än så blev det inte. Det var helt enklet dimmigt; mycket dimmigt. Man såg ett par meter från utsiktplatsen där man normalt har jttefin sikt över fallet. Vi konfererade lite kort och kom fram till att det kändes lite fånigt att spendera resten av eftermiddagen med att sitta någonstans och hoppas att dimman kanske skulle lätta, så vi tog bussen ner till Nikko istället. Jag fick alltså inte se fallet denna gången heller, och kanske innebär det att jag blir tvungen att besöka Nikko igen. Inte för att det skulle vara så hemskt… men ändå.
Jag har lagt lite bilder här.
